Är det meningsfullt med kommunikation?

En krönika publicerad på Östersunds kommuns intranät 2022-12-02.

Dags för Område Kommunikation att blogga igen. Den här gången är det jag, Mattias Eliasson, som fått förtroendet. Jag går nu in i mitt sextonde år som kommunikatör ”på kommun”, och har med undantag för ett par år som skohandlarbiträde och en sommar i en potatiskällare, arbetat och studerat information i över 35 år nu, ändå…

…är jag den där figuren man ibland ser i skämtteckningar; han som med full kraft försöker rycka upp en stängd dörr, trots att det väldigt tydligt står ”SKJUT” med feta versaler på den högkontrasterande skylten, placerad mitt i blickfånget.

Jag är också han som alltid frågar ”Hur var det man gjorde nu igen…” istället för att läsa manualen. Det händer att jag tänker ”Fy, vilket otacksamt jobb det måste vara att skriva manualer som ingen läser”. Sedan slår det mig att det jobbet emellanåt inte skiljer sig så värst mycket från mitt eget…

Är det ens meningsfullt att försöka informera andra människor om någonting? tänker jag, och känner kallsvetten bryta fram i pannan. Jag vacklar till, och famlar efter något i mitt medvetande att gripa tag i. Jag hittar ett av de ångestdämpande citat jag brukar ha i beredskap:

”Om begripande är svårt att begripa är hermeneutisk förståelse ännu svårare att förstå, om man vill förstå fullkomligt”.

Med ens kan jag andas igen. Det där bisarra kurslitteraturcitatet är, i alla fall för mig, helt obegripligt och jag uppfattar det som oavsiktligt(?) komiskt. Men det gör mig alltid på gott humör.

Det gör mig dock inte klokare när det gäller vare sig ”begripande” eller ”förståelse”.

Däremot innehåller det en liten bisats som jag gillar, nämligen det där avslutande ”om man vill förstå fullkomligt”. Det är ju naturligtvis för dem jag arbetar, inser jag; för ”dem som vill förstå”. Det där med ”fullkomligt” kanske är att ta i, men ändå.

Fast vill ”man” förstå? Vi lever i de medvetna missförståndens tid. Om människor redan tror sig veta hur det ligger till kan det vara svårt att ändra deras uppfattning. Om de dessutom tycker att rätten till en egen sanning väger tyngre än den samlade vetenskapen och att det som Dagens eko rapporterar om ändå bara är åsikter…

I så fall går det ju utmärkt att säga att dörren egentligen går inåt, och sedan lägga sin energi på att argumentera för det.

Men för all del, det är ju inte alltid som avsändaren vill att mottagaren ska förstå fullständigt, heller. Ibland är information bara pliktskyldig, som en friskrivning; ”Läste du inte det finstilta på sidan 32?” Ibland kan man bland högtravande meningar och svåra ord också skymta drag av osäkerhet hos skribenten, och emellanåt är det helt enkelt så att den som skrivit texten inte ens själv förstår, och då vore det ju smått sensationellt om läsaren skulle göra det.

Lyckligtvis arbetar jag i en organisation där vi lämnat maktspråket och mindervärdeskomplexen bakom oss för ganska länge sedan, vi har tagit vårt klarspråksvaccin för att skydda oss mot ”byråkratiskan” och lyckligtvis finns det fortfarande många människor som är intresserade av att förstå. Därför tycker jag inte heller att vi ska nöja oss med att bara informera, vi ska kommunicera. Vi har alla förutsättningar att göra det bra!

Vad är skillnaden då? Jo, det handlar ju, som du redan förstått, om potentialen som ligger i att skapa en dialog. Även om inte alla tar till sig information, så är det svårt att inte utvecklas och lära sig saker när man kommunicerar med andra människor.

Att få ställa frågor, diskutera, problematisera och kanske rent av skämta lite är inte bara väldigt lärorikt och utvecklande för dem som deltar, det bygger också en kultur som gör arbetsplatsen, staden, landet och hela världen till en lite bättre plats.

Några tips:

• Bjud in läsaren; ”Undrar du något så hör av dig till oss!” Använd du-tilltal och klarspråk (Här kan du läsa mer om det: Länk till sidan ”Klarspråk”)
• Fundera på om det finns ett bra sätt att illustrera det du vill säga; ett snyggt foto, en fyndig illustration eller annan grafik som gör ditt budskap ännu tydligare
• Om du sedan är så inkännande att du kan gissa vilka frågor mottagaren kommer att ställa sig, och besvarar dem redan innan de har ställts, så har du verkligen underlättat för dem du vill nå fram till, alltså till ”dem som vill förstå”

Undrar du förresten över vilka de är, ”de som vill förstå”? Det kan jag berätta; det är bland annat de av våra äldre medborgare, som nåtts av kommunens budskap om hur man kan träna för att förhindra fallskador. Sedan 2018 har vi återkommande berättat om detta, och sedan 2019 har antalet fallskador i vår kommun tydligt minskat. Det är förmodligen inte någon slump.

Jag tror att det har med kommunikation att göra, och det är bara ytterligare en anledning till att jag är en stolt och lycklig kommunikatör i Östersunds kommun.

Trevlig Helg!