1968

Jag föddes på Akademiska sjukhuset i Uppsala, då klockan passerat sju minuter över midnatt, onsdagen den 29 maj. Jag är alltså en Tvilling, född i Apans år, och tillhör Generation X (Less cranky than boomers, less whiny than millennials. Cooler than both).

1968 var ”Året då allting hände”, enligt tidningen Populär Historias skribent Kalle Lind, och för mig personligen var det tveklöst det viktigaste året, i alla fall dittills. Knappt två månader innan jag föddes hade Martin Luther King skjutits till döds i Memphis och drygt en vecka senare skulle Robert Kennedy gå samma öde till mötes i Los Angeles. Samtidigt pågick den så kallade Majrevolten i Paris, liksom Pragvåren och i Stockholm hade Kårhusockupationen avslutats två dagar tidigare. Jag tror att man kan säga att det var en omvälvande och dramatisk tid för världen.

Min första adress blev Fjärdhundragatan 64 i Uppsala, där jag nu levde tillsammans med min mamma, min pappa och min sex år äldre syster.

Musik

Jag är personligen mycket nöjd med att Simon & Garfunkel toppade Billboard-listan med Mrs. Robinson den dag jag föddes. Om jag själv fått möjligheten att välja, hade jag inte kunnat göra ett val som skulle kunnat göra mig stoltare.

(Youtube-klippet ovan är från The Concert in Central Park, skivan som jag och min kusin R skulle komma att lyssna till så många gånger tillsammans 14 år senare, 1982. Vilken sommar det var… Visst är det, förresten, Joey Ramone man ser där, i första raden, vid 0.48?)

Det är ju även passande att jag är jämngammal med hårdrocken, tycker jag. Alltså jämngammal med The Polka Tulk Blues Band, Led Zeppelin, Shades of Deep Purple, Electric Ladyland, Helter Skelter…

Fotboll

1968 var Lennart ”Nacka” Skoglunds sista år som licensierad fotbollsspelare. Han spelade sex matcher för Kärrtorp i Division 4, och gjorde två mål.

Bajen, som samma år sålt ”Nacka”, lyckades inte avancera till Allsvenskan, utan slutade på andra plats i Division 2 Svealand, trots namn som Tom Turesson, Rolf ”Kocken” Andersson (35 baljor!), Kenta Ohlsson och Ronnie Hellström i laget. Helt otroligt…

Nottingham Forest följde upp sin dittills mest framgångsrika säsong, alltså 1966/-67 då de erövrade andraplatsen i ligan och nådde semifinal i FA-cupen, med en medioker elfteplats.

Film

Den underbara filmen The Graduate, som du kanske associerar med Mrs. Robinson, kom ju redan 1967, men eftersom jag får möjligheten så tipsar jag gärna om den ändå.

Mina personliga favoritfilmer från 1968 är 2001: A Space Odyssey, C’era una volta il West, Planet of the Apes och naturligtvis den fenomenala Rosemary’s Baby (Se den, men kom också ihåg att läsa boken av Ira Levin. Den är nästan ännu otäckare, om möjligt).

Litteratur

Jag läste inte mycket under mitt första år i livet, däremot har läst litegrann senare i livet. Förutom Ira Levin vill jag passa på att tipsa om Ursula Le Guins bokserie om Övärlden (Earthsea). Den första boken, A Wizard of Earthsea, utkom just 1968, och jag rekommenderar den särskilt för dig som inte har en aning om vad den handlar om, men är övertygad om att den inte är något för dig. Oavsett vad du tycker om boken i övrigt (jag tror att du kommer att uppskatta den) så garanterar jag att den kommer att överraska dig.

(Alltid lite tråkigt med folk som automatiskt avfärdar fantasy och sci-fi, tycker jag. Det är en egenskap som får mina varningsklockor att ringa; det handlar ofta om ganska tråkiga personer. Nä, inte just du, förstås, men många andra…)

På tal om sci-fi, så gavs ju även boken 2001 – A Space Odyssey ut 1968. Också den ett bevis på litterär klass inom genre-litteraturen, och den kommer du att läsa med stor behållning. Det lovar jag, men om jag ska ge ett personligt tips så tycker jag att du kan se filmen 2001, och istället börja med en annan bok som Arthur C. Clarke har skrivit, nämligen Möte med Rama, som kom ut några år senare, 1972, och som även den handlar om mänsklighetens möte med det okända.

När du sedan också har läst Solaris av Stanislaw Lem, utgiven 1961, så tycker jag att du har byggt en tillräckligt solid grund för att kunna föra dig även i de finare salongerna 😉 Solaris är en utpräglat psykologisk roman som främst handlar om mänsklig ensamhet, kommunikation, känslor, minnen och vår begränsade förmåga att förstå det okända och främmande. Passar på att tipsa om den, även om den inte anknyter till året 1968. Den anknyter ändå så väl till temat ”Riktigt, riktigt bra genre-litteratur” (många kultursnobbar har nog läst den av misstag, eftersom de inte har förstått att det är sci-fi de läser).

Apropå genre-litteratur så läser jag även en hel del deckare, och just år 1968 kom ju en av de allra bästa ut. Jag talar om Sjöwall Wahlöös Den skrattande polisen, nummer 4 i dekalogen ”Roman om ett brott”, och även om kvaliteten varierar så är det verkligen en poäng att läsa böckerna i, om inte i ett streck (jo, gör det) så i alla fall i rätt ordning. Börja alltså med Roseanna, och lär dig allt du någonsin skulle vilja veta om Svenskt samhällsliv och politik mellan åren 1965 och 1975. (Du kommer kanske att känna dig lite illa till mods emellanåt, eftersom böckerna ibland är mer än bara tidstypiskt sexistiska, men du kommer å andra sidan också att få dig ett och annat gott skratt, eftersom desto fler porträtt och dialoger är så fantastiska).

Du då?

Where were you in ’68? Skriv gärna en kommentar och berätta om egna minnen! Du är också välkommen att rätta mina fel, förstås 😉